Försöket att få lite julstämning

 I och med att vi inte ännu har snö här i Träskända, har min julstämning varit helt bortblåst. Gräsmattan där ute skiner grön och mår hur bra som helst, fastän kalendern på väggen påstår att det redan är andra advent. Jag har alltid påstått att jag är en riktig julmänniska, en som kokar glögg o mysar i soffhörnet strax då den första tidningen ger ut ett julexemplar. Detta har jag nog gjort i år också, men ändå känns det som om något skulle fattas. Nu när de flesta hushållen har lagt ut julbelysning kom jag på vad det var som fattas; snön. Det blir bara ingen jul utan snö, utan de stora vita tindrande drivorna som blänker i dagssolen o på vilken julbelysningens skuggor dansar i det omkringande mörkret.

Jag har blivit van i Österbotten med en ljus vinter med mycket snö, som man kan bygga snögubbar av o åka kälke på. Men här i Träskända är det så dystert, så dystert. Då man åker till jobbet på morgonen känns det som att vakna mitt i den mörkaste natten. Vacker julbelysning med massor med lampor har de nog här, men att se det gröna gräset glimta i den mörka natten i december, får mig nästan att må illa. Som tur är känner inte lilla A av någon annan vinter än denna o han har det hur roligt som helst. Få se vad han tycker om snön, sen nån gång då den kommer. Jag litar på Österbotten, för där kommer vi att vara på julafton, hoppas inte min kära Österbotten sviker mig utan kommer med en liten snödriva, en en pytteliten, så att vi kan med lilla A gå o känna på den kalla härliga snön o se hur den glimtar i skenet av en lykta.

Lilla A:s första lillajul.