Lillajul

Firandet av lillajul kvällen innan första advent är en tradition som syns mest i den svenskspråkiga delarna av Finland, det är frågan om en svensk tradition. När jag var liten innebar lillajul att man firade julafton i miniatyrform, dvs. klädde en liten julgran, fick en liten julklapp och åt lite julmat. Eftersom A jobbade under helgen lämnade vår lillajul firande nästan helt och hållet. Barnen fick dock klä lillajulgranen och som kvällsgröt kokade jag risgrynsgröt. Lilla A fick också en julkalender. Jag har inte hunnit göra barnen ännu en julkalender, kanske den blir till här under kommande veckoslut. Men tills vidare har lilla A en mumin kalender han är nöjd med. Jag var inte lika nöjd med att A köpte lilla A en chokladkalender, eftersom jag har ganska starka åsikter speciellt när det gäller mat och godis, inte för att tala om något annat.

Vi håller på att forma våra egna traditioner när det gäller jul och andra högtider, detta orsakar varje gång någonslags tvistemål. Oftas beror det på att vi hamnar förutom att ta i beaktan våra egna åsikter, att handskas med förväntningar som sätts på oss. För faktum är ju att alla tycker att deras sätt att fira jul är den ända rätta. För att få en fridfull jul måste man ibland vara rätt självisk.

Sommaren i Mumindalen

Förra söndag bestämde vi oss för att göra en utflykt till Mumindalen. Det verkar som om Mumindalen blir för vår familj ett ställe vi kommer att besöka varje sommar. Denna gång gjorde vi enbart en dagsresa, vägen hem är inte så lång och på grund av att vi inte har några gemensamma semesterdagar med A i år, så passade det bäst såhär för hela familjen. Lilla A gick inte med på att pappa skulle lämna hem.

Fastän vi var förra året också till mumindalen, hittade vi ännu ställen vi inte hade besökt på ön och i år orkade lilla A dessutom sitta stilla och titta på teatern som visades.

Viloparken med en massa hängmattor var en av höjdpunterna i år, ön är nämligen tillräckligt stor för att hinna få sjuka fötter på fyra timmar, så möjligheten att vila fötterna en stund kom verkligen till godo. Själv skulle jag ha kunnat vila en längre stund, men fast lilla A trivdes i hängmattan, hade vi mycket att titta på ännu.

Morran var ännu i år lite skrämmande, men som tur slapp man snabbt bort från den mörka grottan.

Vattenlekar är något som  är toppen enligt lilla A och som tur fanns det på ön också lite säkrare platser för vattenlekar än havet runtom oss.

Muminpappan är en av lilla A:s favoriter och honom var vi och krama säkert 5 gånger under dagen.

Dags för sommarlov igen

Det har gått en stund från mitt senaste inlägg. Sommarlov är dock än på tapetet, men under det senaste året har ett och annat hunnit hända. Många skratt och kanske någon tår har funnit sin plats inom det senaste året. För tillfället som sagt har vi med lilla A sommarlov, eller snarare sagt har vi haft redan i en vecka. Inget egentligt lov har det i och för sig varit, eftersom tiden har gått till att hälsa på släktingar och städa lägenheten. Jag väntar med fasa när vår hyresvärd ringer och meddelar om det första inbokade uppvisningen, vårt hem ser definitivt inte så lockande ut för tillfället och dessutom lyckades lilla A bli sjuk såhär passligt under mammas semester. Troligvis blir det nog inte någon uppvisning av bostaden ännu, eftersom vi kommer ju först att flytta den 1.9. För de av er som undrar vart vi flyttar, så kommer vi att lämna som Helsingforsbor än en stund, Träskända är en vacker stad, men den saknar helt och hållet alla svensk service, så för barnens skull lämnar vi ännu i Helsingfors. Vi hittade ett passligt hem för oss, fast det i ett skede såg ut som om vi skulle hamna och bo på hyra en aning längre. Än känns hela situationen från min del lite absurd och otrolig, det kommer ju som sagt att vara mitt första egna hem, och dessutom kommer den att vara belägen i Helsingfors. Jep, det kan man kalla något jag inte hade planerat för mig. Men nu väntar jag minsann med pirr i magen på att få flytta. Vår tillfälliga hyreslägenhet har nämligen varit helt hemsk på alla vis och nu när lilla A kommer dessutom att få en lillasyrra (eller lillabror) på hösten, kommer denna lägenhet dessutom att bli alldeles för liten för oss.

Jag skall försöka hålla er alla bättre på tapeten i fortsättningen, senast då jag lämnar på mammaledigt har jag ju tid, kan bara tänka mig hur lungt det sen är i huset då vi har två barn som springer och härjar :)

För att få lite bär och vitaminer i vår lilla snoriga grabb, kom jag på att göra honom isglass, hittills har vi provat hallon-nektarin och jordgubb-kiwi. För lilla A räcker det att det är glass :)

Lilla A meddela bestämmt att han vill ha hem 5 katter och 5 katter till Nanna.

Försöket att få lite julstämning

 I och med att vi inte ännu har snö här i Träskända, har min julstämning varit helt bortblåst. Gräsmattan där ute skiner grön och mår hur bra som helst, fastän kalendern på väggen påstår att det redan är andra advent. Jag har alltid påstått att jag är en riktig julmänniska, en som kokar glögg o mysar i soffhörnet strax då den första tidningen ger ut ett julexemplar. Detta har jag nog gjort i år också, men ändå känns det som om något skulle fattas. Nu när de flesta hushållen har lagt ut julbelysning kom jag på vad det var som fattas; snön. Det blir bara ingen jul utan snö, utan de stora vita tindrande drivorna som blänker i dagssolen o på vilken julbelysningens skuggor dansar i det omkringande mörkret.

Jag har blivit van i Österbotten med en ljus vinter med mycket snö, som man kan bygga snögubbar av o åka kälke på. Men här i Träskända är det så dystert, så dystert. Då man åker till jobbet på morgonen känns det som att vakna mitt i den mörkaste natten. Vacker julbelysning med massor med lampor har de nog här, men att se det gröna gräset glimta i den mörka natten i december, får mig nästan att må illa. Som tur är känner inte lilla A av någon annan vinter än denna o han har det hur roligt som helst. Få se vad han tycker om snön, sen nån gång då den kommer. Jag litar på Österbotten, för där kommer vi att vara på julafton, hoppas inte min kära Österbotten sviker mig utan kommer med en liten snödriva, en en pytteliten, så att vi kan med lilla A gå o känna på den kalla härliga snön o se hur den glimtar i skenet av en lykta.

Lilla A:s första lillajul.

Dagis ångest

Skulle skriva ett inlägg om dagis ångesten jag har, men efter en vagnrunda ute kom jag på att det inte är frågan om någon dagis ångest. Det är frågan om rädslan att inte vara den perfekta mamman. Ni ser, jag hade en bra plan om hur jag skulle spendera min mammaledighet, denna planen innehöll mycket lek och skratt, sovmorgon och eftermiddags latte på stan, inreding, shopping och mamma-barn grupper såklart. Såna vanliga saker jag hade för mig att alla mammor gjorde. Men nu när det är knappa två veckor kvar av min mammaledighet tittar jag på den överliggande listan och konstaterar att jag inte precis har hunnit följa den. Lilla A är nog en liten busunge, så det finns mycket skratt och lek hos oss, från hans sida, jag som mamma följer efter honom och försöker vaka över att han inte stöter sig. Eftermiddags latte och mamma-barn grupper har jag definitivt inte hunnit med och fastän jag skulle ha hittat en liten stund för att återuppliva mitt sosiala liv, så finns det ju ingen möjlighet till något sånt här på landet. Så min mammaledighet har gått åt till skolarbeten, massor med renoveringar och ett stort försök att vara världens bästa mamma med hembakat bröd och bulla för gästerna. Det senaste har jag lyckats med i och med att vi bor så hiskligt långt borta från sivilisationen att inga gäster hittar sig hit.

Men fastän min mammaledighet inte har gått enligt planerna, är det inte orsaken till min oro. Min oro handlar om dagiset, för dagistet lilla A börjar på är inte det dagiset jag valde ut, den är inte den lilla hemtrevliga svenskspråkiga "jag vill min gosse det bästa"-dagiset nere i stan, nej. Det är ett kommunalt finskspråkigt megastort dagis som dessutom såklart befinner sig helt supernärä. Vi var i onsdags på besök till detta megastora superdagiset. Alla säger att det är den perfekta platsen för lilla A och dagiset var jätte bra, det kan jag inte säga emot, de typ uppfostrar halva stadens barn där. Och fast dagiset är megastort så har de delat upp hela byggnaden i mindre delar så att barnen är ändå i små grupper. Lilla A kommer att börja i en grupp på 9 stycken 1-2 åringar och dessutom får han en egen dagistant som kommer att ta hand om honom. De kommer att göra massor med utflykt, leka dagligen både ute och inne, pyssla, rita, gymnastisera, lära sig känna olika grönsaker och bada bastu och simma minst en gång i veckan. 

Stackars lilla jag som trodde att dagis betyder att barnen leker tillsammans, äter och sover en tupplur. Men nej, definitivt inte, dagistanterna idag uppfostrar barnen, lär dem äta själv, gå på pottan och klä på sig. Om två månader måste vi gå till dagiset för att diskutera om lilla A:s uppfostran, vilket är kul i och med att vi inte ens diskuterat ämnet hemma hos oss ännu. Ingen oro fast du inte hinner själv visa ditt barn hur en morot ser ut, han kommer att lära sig det i dagis, för att inte sen tala om bastubad och simmning. Här kan ni se min oro, min oro är känslan av att jag inte är viktig längre. Det finns folk som vill att dagiset sköter en del av uppfostrandet, men själv skulle jag gärna varit med om lilla A:s första bastubad.

En liten stund i solen

Idag har äntligen solen skinat, också i Träskända, så vi beslöt att ta vara på den härliga stunden och det vackra men ganska blåsiga vädret, fastän vi ännu är lite snoriga. Lilla A och jag gjorde en snabb visit till sandlådan ikväll, det var första gången i sandlådan för lilla A. Premiären för sandlådan var inte så lyckad, han satt bara och tittade på då andra gjorde sandkakor, så gungandet är kanske ännu en stund vår grej. 

Efter en uppfriskande liten promenad till parken är der mysigt att krypa in under filten och fortsätta med stickandet, kanske ylletröjan blir färdig i år.